Publicerad 25 sep 2023 kl 05.45, uppdaterad kl 16.55
Personalbristen inom Kriminalvården är skriande. Underskottet är redan så stort att de intagna hålls inlåsta allt större del av dygnet, och många nyanställda skickas rakt in i verksamheten utan att få nödvändig utbildning.
Alltmedan våld och trakasserier mot personalen ökar.
Men redan 2025 behövs ytterligare 5 000 kriminalvårdare, enligt myndighetens egna beräkningar. När Tidöavtalets löften om väsentligt hårdare straff infrias, krävs betydligt fler än så.
Men tyvärr verkar det som att myndigheten försöker åtgärda personalbristen på ett sätt som långsiktigt kommer att förvärra den.
”Breddad rekrytering” kallas det när man nu vill få möjlighet att anställa personer som saknar gymnasieutbildning. I samarbete med Arbetsförmedlingen riktar man sig även till arbetslösa som ”behöver stöd med till exempel språkinsatser”.
Tydligare än så kan desperationen inte illustreras.
Att arbeta som kriminalvårdare kräver mognad, omdöme, integritet, mod, social kompetens och samarbetsförmåga. Det finns därför stora risker med att sänka de redan lågt satta kraven.
På senare år har allt fler offentliga verksamheter larmat om risken för infiltration och otillbörlig påverkan. Det har även drabbat Kriminalvården. År 2020 anmäldes 185 misstänkta fall. Sedan dess har siffran fördubblats; förra året rapporterades 366 händelser. Det berättade nätmagasinet Kvartal i våras.
Anmälningarna kan handla om personer som med berått mod hjälper de intagna att upprätthålla sin kriminella livsstil. Men det kan också handla om unga, omdömeslösa, illa utbildade anställda som inleder relationer med intagna, eller låter sig skrämmas och utpressas.
Det säger sig självt att personal med mindre utbildning och sämre förankring i det svenska samhället inte är lösningen på Kriminalvårdens eskalerande problem med infiltration.
Fokusera på den grova brottsligheten i gängmiljöer, och på att låsa in människor som är farliga.
Rekryteringskrisen måste ges politisk uppmärksamhet.
Regeringen kan inte skärpa alla straff för alla brott samtidigt. Det kan bara sluta i kaos. Fokusera på den grova brottsligheten i gängmiljöer, och på att låsa in människor som är farliga.
Därutöver måste arbetsvillkoren diskuteras.
Avspeglar genomsnittslönen på runt 28 000 kronor utsattheten och uppgiftens komplexitet?
Arbetsgivarens rätt att med mycket kort varsel meddela hur schemat kommer att se ut, gör det dessutom svårt för de anställda att planera fritid och familjeliv. Är det rimligt? Att dessutom ha allt fler kolleger med allt mindre utbildning gör jobbet tungt för de erfarna.
Inte undra på att så många säger upp sig. I fjol slutade en femtedel av de som jobbade på landets fängelser.
Kriminalvården måste våga avstå de kortsiktiga lösningarna – annars kommer dagens desperata läge kännas som ett ljuvt minne om några år.
Rättelse: I en tidigare version uppgavs att åldersgränsen på 23 år för att jobba inom Kriminalvården har slopats. Det var fel: någon sådan generell gräns har inte funnits.