Genom att placera fler personer i samma cell kan Kriminalvården skapa 1 800 fängelseplatser på tio år, konstaterade myndigheten i en rapport häromveckan. Det motsvarar ungefär fem stora anstalter, eller nästan 30 procent av den nuvarande beläggningen, och gjorde begripligt nog justitieminister Gunnar Strömmer (M) glad. Han har förespråkat så kallad förtätning i flera år, mest i form av fler våningssängar.
Men rapporten håller i själva verket en rätt dyster ton, förtätning är en känslig process, därtill behäftad med betydande risker. Rummen måste dimensioneras om för att säkra brandskydd, ventilation, med mera (sådan är lagen). Fler interner i samma rum ökar risken för våld, särskilt nattetid. Och fler interner på samma anstalt gör det svårare att erbjuda någorlunda meningsfull sysselsättning under dagen, en viktig del av rehabiliteringen.
Det krävs också betydligt mer personal. Utan den fungerar ingenting. I dagsläget är tendensen den motsatta, kriminalvårdarna flyr. En facklig undersökning i våras understryker hur allvarlig situationen är: 67 procent uppger att de utsatts för hot eller våld, och en tredjedel vill bort för att arbetsvillkoren är för tuffa. Ju fler som försvinner desto tuffare blir det för dem som är kvar.
I budgeten för 2024 höjer regeringen anslagen till Kriminalvården med runt 2 miljarder kronor, till totalt omkring 15. Det är fortfarande för lite, särskilt när inflationen räknas in. Bara Tidöreformerna kräver tillskott på 7–10 miljarder per år, bedömer myndigheten.
Svensk kriminalvård lider av en massiv investeringsskuld. Betala av på den i stället för att slösa skattepengar på ytterligare rut- och rotavdrag och regionala flygplatser som inte bär sig själva. Satsa allra helst på personalen. Överbelagda fängelser utan tillräckligt många och kompetenta vårdare blir lätt drivhus för kriminella.
Arvid Åhlund
arvid.ahlund@dn.se